Världscuppremiär!

Att starta en världscup i crosscountry är alltid lite speciellt, banorna är ofta tuffare än "normalt", det är 

en hel hög med snabba åkare på plats och det är alltid kaos i starterna. Står man inom de tre första startleden (som jag gjorde för några år sedan) så brukar man ha tur och slippa de mesta av strulet (köer och vurpor), men från tredje led och bakåt så händer allt möjligt, igår stod jag i näst sista led.
Starten gick rakt fram i 200m på platten innan vi gick in i en kort brant backe och efter att ha sett damernas start där en hel del fick springa där så förstod jag att det kommer bli likadant för oss. Ganska omgående efter att startskottet gått så drog en i de främre leden av kedjan, lyckades precis missa honom men när jag kom till baken så var det stopp, fick springa övre halvan av den. Sen var det bara på hojen igen och gasa några hundra meter innan nästa stopp kom. Såhär är det alltid på världscuperna, det är full gas i en liten stund, sen tvärstopp, sen full gas igen in i nästa kö, sådär fortsätter det ofta i 1-2 varv innan fältet har spridit ut sig. Det här gör det jäkligt lurigt att följa sin plan för dagen, samtidigt som man vill ta sig fram så fort som möjligt och plocka placeringar så får man inte bränna sig då tävlingen bara pågått i 1-2 varv. Det är väldigt viktigt att hålla huvudet kallt och inte börja stressa över 80%-regeln som innebär att du blir avplockad ifall du inte klarar att ta dig runt ett varv inom 80% av ledarens tid. Att stå helt still i en kö för att se täten försvinna är inte superkul, sen är alla så pass jämna vilket gör det svårt att bara åka ifrån folk de första varven. Ute på varv 3-4 så börjar man kunna plocka några placeringar och de som har öppnat för hårt börjar falla tillbaka, i det här läget så ska man helst ha tagit sig fram på ett bra sätt utan att bränna för mycket kraft och hittat en bra grupp att åka med. 
Igår så lyckades jag nästan med det, hittade några snabba åkare runt om mig som jag tog rygg på ett tag, men efter att ha fått bränt mig en del i början så fick jag tyvärr släppa dom senare. De flesta av dom körde in på placeringar mellan 40-50, jag åkte i mål som 73:a. Som jag skrev ovan så är många väldigt jämna på de här racen vilket innebär att om har du en liten svacka kan du tappa 10 placeringar väldigt snabbt, men på samma sätt så kan man ta 10 placeringar ifall man får en bra känsla. Även om 73:e plats inte är så mycket att hänga i granen så kändes ändå kroppen bra och jag fick fullfölja tävlingen, att bli avplockad på en världscup kan kvitta. Så nu är det bara ladda vidare mot nästa race!

Nu är det snart dags att packa ner prylarna igen och göra sig redo för hemresa imorgon! Planet lyfter 18:15 från Kapstaden så det blir perfekt med en nattflygning för att sedan komma till Arlanda tisdag förmiddag. Har varit ute på resande fot en månad nu och nästa race blir eventuellt i England sista helgen i mars, är ganska säker på att det inte blir några 30 grader och damm på den tävlingen...